Exhibitions are a tool, not the result. Art should open up for a democratic dialog and rethink the ‘ordinary’ exhibition practises. Martha Rosler: “art make difference to a social movement only when it is made in cognizance of those movements.” . Exhibition making can be a model of resistance, a tool and not the result.
“Du har fått en lägenhet” that’s my latest exhibition project together with Jonathan Mattebo Persson. I will write about it in Swedish, please translate if you want to know more!
“Du har fått en lägenhet” är ett projekt som problematiserar faktumet om bostadsbrist, tomma döda lokaler och den likgiltiga synen på samhällets förenklade strukturer. Vi söker ett ifrågasättande om person, identitet och tillhörighet. I ett tomt rum, vem äger det? Vad är mitt och vad är ditt? I ett tomt rum som ingen äger, kan vem som helst komma att överta och göra det till sitt? Går det att dela med sig av yta och idéer? Vi vill låta konsten överta rummet, utan att be om ursäkt. Det är omöjligt för oss eller deltagare att säga vad som kommer att definiera rummet, vad som kommer att prägla och bestämma det, “det viktigaste är att presentera det okända och lite udda, det sällan sedda eller aldrig tidigare sedda.” som Sune Nordgren sa för 20 år sedan.
Senast lät vi publik interagera med varandra och de filosofiska idéerna kring yta och mänsklig interaktion med de fysiska tingen för att på visa det faktum att konst endast existerar i förhållande till en betraktare. Denna tanke ville vi bygga vidare på och låta betraktaren tolka, skapa och interagera med sitt eget skapande. Är det då fortfarande konst? Är det konst för att vi säger det eller är det upp till betraktaren att definiera det?
Frågorna är meningen att bli väckta men kanske inte besvarande, det är inte huvudsaken. Oavsett vilket ska konsten öppna de stängda dörrarna, lyfta de glömda instinkterna och möta den främmande publiken!